Du är här: 

Kulturmiljö i planering

Kulturmiljö är ett allmänt intresse, vi har alla rätt att få en del av vår historia bevarad i byggnader och landskap. Samtidigt har den enskilde vissa rättigheter att förändra sina byggnader eller sin mark efter önskemål.

Inom översiktsplanering behandlas kulturmiljö som ett sektorsintresse tillsammans med många andra, exempelvis naturvård, infrastruktur, energifrågor, handel och industri.

Detaljplaners bestämmelser ska utformas så att de skyddar värdefulla kulturmiljöers mark och byggnader. Det kan ske till exempel genom rivningsförbud, skyddsbestämmelser och varsamhetsbestämmelser. Bestämmelserna kan ange vad i bebyggelsen som inte får förändras och hur byggnaderna ska underhållas vad gäller material och utseende. Områden som är riksintresse för kulturmiljön ska särskilt bevakas vid upprättande av översiktsplaner och detaljplaner.

Kulturmiljöarbetets syfte och verktyg

Vårdande och bevarande av värdefulla kulturmiljöer ska säkerställa att vi, och kommande generationer, ska kunna läsa vår historia i landskapet och bebyggelsemiljön. Det ska finnas exempel på miljöer som visar hur olika samhällsgrupper arbetat, bott och levt. 

Till hjälp för kulturmiljöarbetet finns lagar och föreskrifter (till exempel plan- och bygglagen och miljöbalken) som talar om vad som är lämpligt ur kulturmiljöns synvinkel gällande planering av mark, vatten och byggande.

Gävle kommun har antagit en egen kulturmiljöstrategi. Kulturmiljöprogram finns som beskriver olika områdens kulturhistoriska värden och hur de bör hanteras. I områdesbestämmelser finns vägledning om hur värdefulla byggnader ska förvaltas.

Kulturmiljöarbete hos andra myndigheter och organisationer

Nationellt bedrivs arbetet av Riksantikvarieämbetet och Boverket, regionalt av Länsstyrelsen och Länsmuseet samt lokalt av Gävle kommun. Kommunens ansvar regleras i plan- och bygglagen (PBL). Arbetet har utvecklats från att skydda enstaka objekt till att omfatta miljöer.

På lokal nivå gör också hembygdsrörelser en stor insats för att värna om det lokala kulturarvet. Inom rörelsen finns ovärderlig kunskap och ett stort intresse för de lokala kulturmiljöerna.

K-märkning och skydd

K-märkning är inget lagligt skydd, utan ett begrepp som används i dagligt tal om byggnader som har ett kulturhistoriskt värde. Det skydd en byggnad kan ha enligt lag är antingen som byggnadsminne eller bestämmelser i detaljplan eller områdesbestämmelser. Endast ett fåtal av de byggnader som värderas som värdefulla är skyddade.

Parker, markbeläggning och broar med mera kan också skyddas. Fornlämningar, byggnadsminnen, kyrkor och begravningsplatser skyddas i lagen om kulturminnen. Länsstyrelsen ansvarar för dessa områden. Länsstyrelsen eller kommunen kan bilda kulturreservat för områden där såväl byggnader som brukad mark ingår. 

Tipsa andra om den här sidan

Senast granskad 2017-03-21