Från gasljus till strålkastarljus
När den sista gasen hade levererats från Gasklockorna i Gävle blev området en plats skrothantering. Produktionsutrustningen togs bort och några av byggnaderna revs. Allt föll i glömska. Ända tills Folkteatern återupptäckte området i mitten av 1980-talet. Upprustningen och omvandlingen från traditionell industri till upplevelseindustri började.
Gasverket uppfördes 1893 efter ritningar av Ferdinand Boberg, som var en av tidens mest framstående arkitekter. De påkostade byggnaderna visade anläggningens betydelse för stadens utveckling.
Gasklockorna, som Gävleborna alltid har kallat området, har blivit en plats för alla och en symbol för hela staden.
Gasverket tillverkade först lysgas till stadens alla gatlyktor och gaslampor. Men på 1910-talet konkurrerade det nya elljuset snabbt ut gasbelysningen inomhus. I stället började man tillverka värmegas, till industrierna och till hemmen. Med gott resultat – gasverket byggdes ut flera gånger. Ända till 1950-talet stod det ofta en gasspis i köket. Sedan kom stadssaneringarna i gång och elspisarna blev vanligare. Efterfrågan på gas minskade.
Arbetet på gasverket var länge smutsigt och tungt. Ända fram till 1920-talet då produktionen moderniserades fick allt göras för hand. Stadens lykttändare, som också var anställda av gasverket, fick fortsätta sitt arbete manuellt fram till december 1964, när den sista gaslyktan släcktes för gott.
Vid gastillverkningen uppstod många föroreningar som kunde förädlas och säljas. Koks som bränsle, stenkolstjära till byggen och industrin och ammoniumsulfat som handelsgödsel.
Idag är marken sanerad och området har bytt karaktär. Gasklockorna skapar plats för kulturmöten, upplevelser och evenemang. Hela industri- och varvsområdet intill havet har utvecklats till en arena för stora upplevelser.
Läs om Gasklockornas byggnader
Stora Gasklockan eller Gasklocka 2 byggdes 1898 efter ritningar av John Ekelund som var byggnadschef i Gävle. Inne i den runda omslutningsbyggnaden fanns själva gasklockan, en rund plåtbehållare där den färdiga gasen lagrades i väntan på leverans till kunderna. Behållaren hade ingen botten och den stod i ett betongkar fyllt med vatten. Gasklockans volym styrdes alltså av mängden gas i den.
Lilla Gasklockan eller Gasklocka 1 byggdes 1893 efter ritningar av Ferdinand Boberg. Hans arkitektoniska stil känns igen bland annat i de rundbågiga fönstren och i mönstermurningen med gult tegel under takfoten. Byggnaden är en så kallad omslutningsbyggnad, alltså ett skyddande skal för själva gasklockan i plåt som fanns inne i byggnaden.
Portvaktshuset uppfördes 1893 efter ritningar av John Ekelund som var byggnadschef i Gävle. 1919 byggdes den andra våningen för att få fler bostäder på gasverksområdet. Ritningarna gjordes av stadsarkitekt Erik Alfred Hedin. För att inte behöva förstärka grunden gjordes påbyggnaden i korsvirkesteknik vilket ger huset dess speciella karaktär. 1940 flyttades gasverkets kontor hit från mätarhuset.
Mätarhuset byggdes 1893 efter ritningar av Ferdinand Boberg. Här mätte man upp den färdiga gasen som kom från reningshuset innan den leddes vidare till gasklockorna där den lagrades. Från gasklockorna leddes gasen ut till ledningsnätet via en tryckregulator som också fanns i mätarhuset. I fotometerrummet kontrollerades gasens ljusstyrka. Ursprungligen fanns gasverkets kontor också i byggnaden.
Den äldsta delen av retorthuset byggdes 1893 efter ritningar av Ferdinand Boberg. Fem år senare gjordes en tillbyggnad mot norr. Här fanns liggande retort-ugnar där stenkolet hettades upp. Under processen bildades en gas och man fick koks som restprodukt. Det var ett tungt arbete, retorteldarna både laddade och tömde ugnarna för hand. Stenkol och koks kördes med skottkärror. De gamla ugnarna användes till 1931.
Den höga, nästan kyrkliknande delen av retorthuset byggdes 1926–1931 efter ritningar av stadsarkitekten Gunnar Wetterling. På 1920-talet slog gasspisen igenom. För att möta den ökande efterfrågan på värmegas byggdes gasverket ut, moderniserades och rationaliserades. De gamla retortugnarna som hade eldats för hand byttes ut mot moderna vertikala kammarugnar som kunde skötas helt mekaniskt.
Regenerationshuset byggdes 1893 efter ritningar av Ferdinand Boberg. Byggnaden står kvar som en ensam representant för de många enkla hus som tidigare har stått på området. Här bearbetades den svavelförorenade reningsmassan från reningshuset. Den breddes ut på golvet och behandlades med lösningsmedel. Före upprustningen fanns här gifthalter som var 1700 gånger högre än riktvärdet. Nu är allt sanerat.
Reningshuset byggdes 1893 efter ritningar av Ferdinand Boberg. 1909 förlängdes byggnaden mot öster. Här kyldes den varma rågasen ner och renades från föroreningar som ammoniak, stenkolstjära och svavelväte i en komplicerad process. Här fanns den tekniskt mest avancerade utrustningen på gasverket. Svavelvätet togs bort med hjälp av en reningsmassa av myrmalm i stora reningskistor.
På Länsmuseet Gävleborgs webbplats kan du se en karta som visar var Gävleskyltarna är utplacerade.