Cirkusens historia i Gävle

Hoffmans var en släkt med många cirkusartister genom tiderna med ursprung i länder som bland annat Österrike, Danmark och Tyskland. 1840 turnerade Vincent Hoffman i Sverige, därav årtalet i rubriken.

Släkten har haft många stora artister som har samarbetat med andra stora cirkusar genom åren. Bland annat bröderna Robert och Knut Hoffman. Knut specialiserade sig på olika balansakter där han balanserade på en stol där stolens bakre ben stod på glas samtidigt som han utförde jongleringskonster. Knut hade även cirkusverksamhet med sin fru Editha som kallades Mia Astoria och de turnerade och hon uppträde som cirkusryttarinna.  Robert ägnade sig främst åt att driva egna cirkusar men uppträde även som ”The Two Hoffmans” med frun Ellen.

Josef föddes 1866 i England och senare samma år flyttade familjen till Göteborg. Josefs föräldrar hade sina rötter i Italien och Tyskland. Flera av Josefs syskon hade anknytning till nöjes- och cirkuslivet. Josefs specialitet var atletik och han benämndes även som världens starkaste man. Endast 27 år gammal, år 1893, blev Josef ledare för Cirkus Möller. Värt att nämnas är att cirkussällskapet kallades i början av karriären både för Möller Troupe och Sällskapet Paula. Josef hade med sin första fru Hulda, som var akrobat och lindansös, barnen Julia och Herman. Senare gifte han om sig med Asta som blev barnens styvmor. Asta utförde ryttarkonster på hästrygg. Även barnen Julia och Herman följde i föräldrarnas fotspår.

Under krigsåren hade cirkusen svårt att klara sig. Flera av hästarna fick säljas och en del fick gå till slakt. Josefs hälsa sviktade och han dog i Gävle 1917. Frun Asta och hennes styvson Herman försökte efter ett par år att återuppta cirkusverksamheten under namnet Cirkus Herman Möller. Verksamheten gick trögt och de försökte blåsa liv i Cirkus Möller ett flertal gånger. Till slut gav Asta upp cirkuskarriären och återvände till Gävle där hon bl.a. arbetade på tvätteriet och som sömmerska.

Asta avled i Gävle år 1968 – 89 år gammal. Syskonen Julia och Herman höll båda på med ryttarkonster och arbetade på olika cirkusar genom åren i sällskap med andra duktiga artister. Båda bildade familjer där även deras partners och så småningom barn höll på med cirkus. Josef och släktingar till honom har varit verksamma i Gävle ett flertal gånger.

Knut Lindberg är en av grundarna till Cirkus Lindberg som bildades i Gävle 1895. Knut föddes i en syskonskara med en syster och fem bröder varav Knut och en av bröderna, Frans,  båda skulle bli cirkusdirektörer. Knut kom i kontakt med cirkusen genom att ansluta sig till paret Johan Andersson och Julia Andersson av vilka han fick en cirkusskolning.

Senare övergav Julia sin man och tillsammans med Knut anslöt paret sig till sällskapet Paula (även kallad Möller Troupe) där Knut fick mer träning. Så småningom startade Julia och Knut ett eget cirkuskompani. Julia och Knut var inte ett gift par men de levde och drev Cirkus Lindberg tillsammans. Under några år uppträdde Knut i olika cirkussammanhang. Vid ett tillfälle drev han och brodern Frans Lindberg, Cirkus Bröderna Lindberg. För det mesta var det Julia som skötte ekonomi och administration. Förhållandet mellan Knut och Julia varade inte delvis på grund av att Knut var en kvinnotjusare. När förhållandet tog slut fortsatte Knut att ägna sig åt cirkus och hade då bland annat hand om administrationen. Han gifte sig med Laura Sörensen från Danmark. Laura höll också på med artisteri och  ridning, akrobatik och dans. Med åren drabbades Knut av astma. Han fortsatte att turnera med blev sjukare och sjukare. Till slut dog han endast 43 år gammal av blodstörtning.

Maria Spring kom ursprungligen från Sundsvall och bodde där till och från under sina barndomsår. Maria hängde mycket med de andra barnen vid en plats i Sundsvall där cirkusarna slog upp läger och uppträde. Där fick hon inspiration till att börja med cirkus. Som tonåring började hon på Cirkus Lindberg, efter att ha frågat föreståndaren Julia Andersson om jobb, och
lärde sig rida. Maria ingick i barnskaran tillsammans med La Bella Ingeborg och Frans Lindberg som uppträde på cirkusen. Hon fick artistnamnet Miss Oceana.

Maria hade en lång cirkuskarriär hos Cirkus Lindberg och uppträdde  också utomlands. En lång karriär behöver inte betyda att man har det gott ställt. Precis som för många andra cirkusartister var inte ekonomin den bästa. Trots hårda arbetsinsatser och fina publiksiffror uteblev gaget många gånger.

Maria arbetade även på andra cirkusar, som hos Cirkus Mattson, men hon återvände ett flertal gånger till Cirkus Lindberg. Hon var även till Sydamerika fler gånger där gaget var mycket bättre.

Maria fick en dotter tillsammans med Knut Lindberg. Maria och Knut var inte ett par och hon uppfostrade dottern ensam. Knut betalade dock 20 kr i månaden för dotterns uppehälle. Dottern döptes till Ingeborg, efter La Bella Ingeborg. Maria gifte sig senare med Gunnar Carlsson och bytte namn till Maria Carlsson. Paret höll ihop livet ut trots att Gunnar fick en son med en annan kvinna. Maria lovade att ta hand om sonen som om han vore hennes egen.

Maria och Gunnar bodde ett tag i Sydamerika hos Marias dotter Ingeborg som bodde där. Vistelsen blev längre än det var tänkt i och med att intäkterna från cirkusrörelsen som de hade startat i Sydamerika uteblev. När andra världskriget kom blev det ännu svårare med jobb och till slut lyckades de ta sig hem till Sverige och bosatte sig i Sundbyberg. Gunnar gick bort en kort efter och Maria flyttade in på ett äldreboende.

Frans föddes 1882 in i en cirkusskara om sex syskon där han och en av bröderna – Knut – skulle bli cirkusdirektörer. Som yngre bror till Knut fick han som 12-åring komma till hans cirkus, Cirkus Lindberg, och börja uppträda som ryttare.

Frans, som många andra cirkusartister, har under åren lärt upp sig hos många andra kända cirkusartister. Det var vanligt att stora artister samarbetade med varandra i olika konstellationer. Och det var även hård konkurrens om publiken. År 1909 startade Frans Cirkus Frankoni.
Ryttarnummer och hästinslag dominerade föreställningarna. Frans var vid den tiden gift med Fanny Lindberg och hade styvdottern Rosa. Även Rosa uppträdde på Cirkus Frankoni med ryttarnummer. Fanny Lindberg hade tillhört familjen Luftman, som var en internationellt känd cirkusfamilj. Cirkus Frankoni växte sig allt större och fick även de besök av välkända och gästande cirkusartister.

Fanny och Frans fick sju barn ihop och alla blev inblandade i Cirkus Frankoni som till exempel ryttare och akrobater. Cirkusen blev mycket populär och fick ett gott rykte om sig tack vare de unga tillskotten. Cirkusens ekonomi sköttes av Fanny Lindberg. I de flesta fall var det cirkusdirektörens fru som skötte det uppdraget. Hon var mycket duktig på att handskas med pengar och var bra på att klara av kniviga ekonomiska situationer. Fanny var även den som satt i kassan och sålde biljetter. Hon var skicklig på att bygga upp relationer med cirkusbesökarna och kände ofta igen besökarna i de olika städerna, trots att det kunde ha gått en säsong sedan de sågs senast. Det uppskattades av besökarna. Fanny insjuknade i diabetes och dog 1930. Efter Fannys bortgång fick Cirkus Frankoni det mycket tufft. Ekonomin försämrades och biljettintäkterna uteblev. Cirkusen halkade sig fram för att till slut upplösas 1931. Frans fortsatte arbeta med andra uppdrag inom cirkusvärlden. 1936 är det år som Frans gick bort i lunginflammation, 54 år gammal. Flera av parets barn fortsatte i föräldrarnas fotspår och fick egna cirkuskarriärer.

I slutet av 1800-talet var det inte ovanligt att cirkusfamiljer övervintrade i Gävle. Här fanns bra kommunikationer med både järnväg och hamn. I ridhuset på Alderholmen fanns det möjligheter att träna in nya nummer under vinteruppehållet. Cirkusartisterna bodde ofta inackorderade hos olika privatpersoner runt om i staden.

På Öster, i ett hus som kallades Blågubbens gård bodde paret Julia Andersson och den 20 år yngre Knut Lindberg som tillsammans drev den lilla Cirkus – Varieté Lindberg.  I samma hus bodde en ogift kvinna, Brita Gröning med sina båda barn. Dottern, Valborg Elisabeth Gröning som kallades Bojan var född år 1890. När hon var fyra år gammal förändrades Bojans liv för alltid. Julia Andersson såg den lilla flickan leka och tänkte att hon var ett bra ämne till en artist. Hon övertygade mamma Brita om att hon skulle få ta hand om Bojan och att hon skulle få ett bättre liv som artist än det som Brita kunde erbjuda henne.

Julia Andersson blev hennes nya mamma och en hård träning började med grunderna i klassisk balett. När hon var fem år debuterade hon med ett dansnummer och ett kautschuknummer där hon böjde sin kropp åt alla håll, under artistnamnet Vidunderbarnet Little Ingeborg. Mamma Julia var en temperamentsfull och hård kvinna som ofta slog Bojan när hon inte var nöjd med henne. Till slut fick de andra artisterna be Julia att vänta med att slå Bojan till dess att publiken var utom synhåll.

Som barn ibland gör, glömde Bojan sin riktiga mamma. Varje gång man kom till Gävle kom tant Brita och hälsade på och Bojan tyckte att tant Brita var den snällaste människa hon visste, utan att veta att det var hennes riktiga mamma. Det fick hon veta först några år senare.

Cirkusutbildningen och uppträdandena fortsatte, Bojan fick lära sig rida och dansa på lina. Som tonåring använde hon artistnamnet La Bella Ingeborg. När hon var ungefär 14 år gammal träffade hon en ung clown som reste med en dansk cirkus, hans namn var Charles Bazola och de båda ungdomarna förälskade sig i varandra. Julia Andersson såg inte med blida ögon på deras förälskelse.

De båda ungdomarna kom att jobba på samma cirkus men fick fortsätta att smyga med sin kärlek. När Bojan var 17 år hade de fått nog och bestämde sig för att rymma tillsammans. De bytte kläder och reste i olika tågvagnar för att inte bli igenkända. För att skrapa ihop pengar arbetade de som gatuartister och fick ihop till en tågbiljett till Köpenhamn och till Charles fosterfar, där gifte de sig.

Som ett gift par fortsätter de att resa med olika cirkusar och arbetade i Ryssland ända fram till revolutionen 1917, Några år tidigare reste Bojan hem till Gävle och födde en dotter som hon lämnade hos mamma Brita, när flickan var sex veckor gammal och reste tillbaka till Ryssland. Ett år senare återförenades familjen.

I början av 1920-talet började de arbeta på olika varietéer, ett lite enklare och stadigare liv än cirkuslivet. Vid andra världskrigets utbrott 1939 befann de sig i Tyskland och Charles blev internerad på grund av att han hade ett franskt medborgarskap. Bojan kunde ta sig hem till Gävle.  Charles blir fri 1941 och kan återförenas med sin familj. Sista gången de arbetar offentligt var i en föreställning på Gävle teater 1942. Charles försörjer familjen genom att arbeta som tidningsbud, det bästa jobb han någonsin haft tycker han. Charles dör 1946 och Bojan lever ensam fram till 1964 då hon gifter sig med en man från Gävle utan cirkusbakgrund. Hon avlider 1970 och hennes man skänker kläder och andra sparade föremål från hennes liv som cirkusartist till Länsmuseet Gävleborg, där de finns bevarade.

17 augusti 1900 invigs Furuviksparken av Olle Cronstedt. Tiden mellan 1900-1935 kan benämnas som ”Gamla Furuvik”. De som står bakom att Furuviksparken blev till är: Oscar Jacobsson som kom på idén med att bygga parken. Otto Cronstedt var styrelseordförande som tog beslutet att bygga parken. Magnus Fick är den som ledde arbetet med att bygga parken. Parken var mycket uppskattad hos barnfamiljer och de första åren gick väldigt bra. En populär syssla bland besökarna var picknick med familjen. Men även dans, exotiska djur, lekplatser, museet med mera var populära inslag. Tyvärr började det gå dåligt för Furuviksparken i och med första Världskriget. Efterkrigstiden gick trögt och parken återhämtade sig inte. Parken såg sliten ut, byggnaderna var ovårdade och Furuviksparken fick lägga ner under några år. Det skulle dröja ända till 1936 tills det började se ljusare ut. Läs mer under fliken ”1936 – Nya Furuvik”.

Nanna Olsson (senare Nanna Palm) var dotter till cirkusprofilerna Richard Olsson och Ingeborg Reimers. Hon var uppvuxen på cirkus där hon tränades från tidig ålder. Nanna var otroligt stark och tränades i romska ringar där hon blev väldigt skicklig. Nanna uppvisade en enorm styrka och kunde redan som barn utföra avancerade och styrkekrävande konster. Senare i karriären kombinerade hon romska ringar med antipod (fotjonglering). Nanna Olsson gifte sig med cirkusprofilen Willy Palm och blev Nanna Palm. Med tiden övergav paret cirkuskarriären men stannade kvar i branschen där Nanna arbetade som kassörska och Willy som sekreterare.

La Bella Ingeborg och Charles Bazola träffades på cirkus och gifte sig 1905.
Se klippet om La Bella Ingeborg och Charles Bazola och följ deras livsresa genom Europa.

Cirkus Strassburger, med sina rötter i Tyskland, var ett återkommande inslag i Sverige med ständiga turnéer runt om i vårt land. Cirkusen har även övervintrat i Gävle så som många cirkusar gjorde på den tiden. Cirkusen var imponerande till storlek med många artister, musiker, personal, byggare med mera. Cirkusen hade dessutom ett imponerande antal djur vilket var väldigt vanligt på den tiden.

Cirkusen drevs av Adolf Strassburger. När första Världskriget drog igång fick cirkusen svårt då många av artisterna och arbetarna från länder som deltog i kriget kallades hem. Adolf lyckades få tag i cirkusartister från länder som inte var inblandade i kriget och turnén kunde fortsätta. Cirkus Strassburger har turnerat i Sverige många gånger och Gävle var en stad som cirkusen ofta återkom till.

Sonen Karl övertog cirkusen efter pappan Adolf. Även andra familjemedlemmar var inblandade i cirkusen. I mitten på 1900-talet samarbetade Cirkus Strassburger med Cirkus Scott i olika konstellationer.

Eldsjälen bakom ”Nya Furuvik” var Gösta Nygren. Han är den som tog sig an parken när den var i sitt allra sämsta skick och på väg att avvecklas och säljas. Tillsammans med två herrar, Sven Engwall och Oscar Zédren, gick de in var och en med lika stor andel och köpte en del av Furuvikparkens marker. Parken fick sig ett lyft och publiksiffrorna växte. Nya inslag tillkom så som Furuviksbarnen och Furuviks ungdomscirkus. Musik och kända artister blev en stor och populär del av utbudet. Även under den nya eran satte kriget sina spår. Andra Världskriget kom och folk började undra hur det skulle gå för parken. Parken lyckades dock överleva denna gång. Parken har haft många cirkusinslag och många cirkus har gästspelat i Furuvik genom åren. 1983 instiftades Furuviks cirkuspris. Bodo West bidrog till parkens cirkuskaraktär. Läs mer om honom under fliken ”1940 – Bodo West – Cirkusprofilen alla i Gävle kände till”.

Parken är ett populärt besöksmål än idag. Ta dig dit och upplev kända artister, åkattraktioner, djurpark m.m.

Furuviksparkens barn- och ungdomscirkus startades.

Cirkus Scott hade sin början år 1937 då fyra väletablerade bröder bestämde sig att starta en egen cirkus. Det var bröderna Bronett (ursprungligen Goldkette). Alla fyra hade som grupp en framgångsrik karriär som clowner. Med fyra olika clownpersonligheter var bröderna mycket populära på varje ställe de kom till.

Gruppen bestod av Hermann, Carl, Bruno och Natini. Så som hos många andra cirkussällskap kom bröderna Bronett från en släkt som hade sina rötter långt in i cirkusvärlden. Pojkarna växte upp på sin fars cirkus, Cirkus G. Francois. Familjen hade sina rötter i Polen, Tyskland och Holland. Bröderna uppträdde med sina populära nummer hos flera välkända cirkus bl.a. Cirkus Hoffman, Cirkus Frankoni och hos Strassburger.

Cirkus Scott startades 1937 av bröderna men kort därefter dog Carl och Bruno. Därefter drevs cirkusen av Hermann och Natini samt av Carls och Brunos änkor, Rosa och Käte.

Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli. Cirkusartisten La bella Ingeborg debuterade i yrket som femåring. Kristian Ekengren skrev om henne – och om Gävles bakgrund som cirkusstad – i GD 11 februari.

Bodo West var några år äldre när han blev lärpojke i samma bransch. 1940 kom han till Furuvik, stannade kvar och blev lokalhistoria. Alla Gävlebor visste vem han var.

Pappan, en ungersk skräddarmästare, hade fått en tjänst vid en tillskärarakademi i England. Men efter första världskriget skulle Ungern byggas upp igen, och familjen flyttade tillbaka. Sonen Bodo, född i Manchester 1911, var sju år då. I några år gick han sporadiskt i skola. Med mammans samtycke, men i smyg för pappan, ägnade han sig mer åt akrobatik i en cirkusskola.

13-14-årig fick han kontakt med en artistfamilj i Italien och reste dit ensam, utan att kunna språket och med några dagars matsäck i ett knyte. Och under sju år som ”italienare” for han runt med cirkusar och varietéer. Han arbetade bl a med Josephine Baker på en varieté i Milano – vilket långt senare, 1965, resulterade i att hon hälsade på hans familj i Gävle i samband med ett framträdande i staden. Under hela tiden i Italien var han inte hemma i Ungern en enda gång, men han sparade av sin lön för att kunna skicka pengar till sin mamma.

Medan han turnerade i Europa med Cirkus Schumann kom han för första gången till Stockholm i mitten av 1930-talet för att uppträda – men hamnade på Serafimersjukhuset med en akut blindtarmsinflammation. Han var vid denna tid i första hand akrobat. Liten och lätt var han, så det var han som i språngbrädesnumren kastades upp i luften. Men i cirkusar måste man kunna flera konster. Han dansade klassisk balett, spelade instrument, red pas de deux och voltige, vilket innebar olika konster på en galopperande häst.

Fram till 1940 fortsatte han att resa. I Oslo, som han bedömde som en trygg plats i det oroliga Europa, skaffade han sig en lägenhet. Därifrån reste han till Stockholm för att uppträda på Chinavarietén under mars-april 1940. Medan hans grupp var där, gick tyskarna in i Norge den 9 april. Bodo hade engelskt pass och kunde inte resa tillbaka. På hösten samma år kom han till Furuvik med Cirkus Houcke.

Det var hans änka och mångåriga arbetskamrat Gun Rosenberg som 1998 berättade för mig om Bodos bakgrund. I ”Från Gästrikland 2012”, som handlar om Furuviksbarnens historia, skrev Stig Gavlén om Bodo. Som flera andra artister fick han en fristad hos Gösta Nygren i Furuvik. Nygren, försäljningschef på Gevalia, hotelldirektören Zedrén och kaffedirektören Engwall stoppade planerna på styckning av SJ:s förfallna Furuvikspark i småhustomter och startade sommarspel med uppträdande barn där, med stöd av entusiaster som Johan Johansson, alla barnens ”farbror Johan”, och låtskrivaren Agnes Jansson, ”faster Agnes”.

Den mångkunniga Bodo West (han hette också Rosenberg) började där som snickare och målare men samarbetade snart med parkens intendent och barnledare Johan Johansson, som hade ett strikt dagsschema och fasta regler för barnens uppförande. Bodo införde akrobatik och djur i barnens program, som innebar uttagning och träning under vintern och spel hela sommaren. Furuviksbarnen for även på mycket framgångsrika turnéer i Sverige sommartid.

I boken ”Cirkusfamiljer i Gävle” (”Från Gästrikland 1978”) skrev cirkusspecialisten Per Arne Wåhlberg om Bodo, som redan innan han kom till Furuvik var internationellt välbekant: ”Han blev snart även känd som en skicklig lärare och idérik instruktör. Det var därför helt naturligt, att ungdomar med intresse och fallenhet för artisteri sökte sig till Furuvik och dess ungdomscirkus, för att av Bodo West lära sig behärska cirkuskonstens olika discipliner: parterrakrobatik, lindans, trapetsakrobatik, trampolinsprång, ridning…”

Som barn hade jag två verklighetsanknutna bilderböcker som för mig hade sagoskimmer. En handlade om prinsessorna på Haga (de tre förstfödda), och en om Furuviksbarnen.

Under de 46 år, då barnverksamheten pågick, byggdes den furuviksanda som nog var en förutsättning för populariteten och framgångarna. Barnen lärde sig mycket mer än att balansera och jonglera – arbetsdisciplin, ansvar, hänsyn, ett allvar i leken, känslan av en kollektiv gemenskap. Det var sysselsättning för många Gävlebarn hela sommaren. Förutom resor och mat fick de fickpengar och karusellbiljetter. Måndagarna var spelfria, och Bodo kunde ta barnen på utflykt; de badade, solade och lekte. Gästspel på Gröna Lund och Liseberg hörde till traditionerna, och vid säsongens slut gjordes en veckolång resa exempelvis till Leksand eller Barnens Ö i Stockholms skärgård.

Bodo mötte uppskattning. Han fick Gefle Dagblads kulturpris och ett stort cirkuspris. Det finns skäl att reflektera över att detta lyckliga och fostrande sommaräventyr – för barn som i många fall annars skulle blivit kvar i stan hela sommarlovet – tog slut. Bodos och Guns dotter Nina Rosenberg och andra var villiga att fortsätta. I början av 2010 väntade många barn på den vanliga träningen inför sommarens föreställningar. Då kom ett besked om time out: dåvarande ledaren Camilla Lénström var gravid, men man skulle fortsätta nästa år. I januari 2011 fick barnen ett nytt brev: Furuviksbarnens verksamhet skulle inte återupptas.

Kvar i Gävle finns många som kan berätta mera – Bodos hustru Gun Rosenberg, som hela tiden varit engagerad i arbetet med Furuviksbarnen, deras egna barn och gamla Furuviksbarn som Lisse-Lotte Danielson (”Åren som Furuviksbarn var den absolut bästa tiden i mitt liv”), Bo-Göran Hedberg (Furuviksbarn 1951-56, ”tills barnavårdsnämnden sa ifrån”)…

Av Barbro Sollbe för Gefle Dagblad tisdag 18 februari 2020

Fallet med Karlsson på tippen blev känd över hela landet år 1967. Av en slump upptäckte man att det bodde en äldre man på soptippen i Gävle. En reporter följde efter honom och hoppades på en intervju. Socialbyrån blev också inkopplad och Karl Ivar Karlsson, som han egentligen hette, fick efter lite övertalning följa med till sjukhuset för vård.

Så småningom blev det känt att Karlsson hade haft en karriär inom cirkusvärlden. Han var mest känd för att kunna lyfta tunga saker. Sin debut hade Karl Ivar Karlsson när han som en ur publiken fick utmana en stark tysk artist med att bära en sandsäck som vägde 200 kg. Han lyckades med utmaningen och erhöll 100 kr som belöning. Karlsson började kallas för ”Sjutton Karlsson”. Hans artistnamn hade ursprung från det militära där  han hade nummer sjutton. Han reste runt i Sverige och jobbade även inom cirkus utomlands, enligt honom själv. Förutom att lyfta och bära tunga sandsäckar kunde han göra fysiskt utmanande saker som att riva tjocka telefonkataloger och räta ut hästskor. Hur länge han hade en aktiv cirkuskarriär går inte att avgöra. Han ville dock minnas att han har varit på soptippen sedan tidig 60-tal.

Efter att ha varit inlagd på sjukhuset i Gävle någon vecka fick han en lägenhet på Brynäs. Karl Ivar Karlsson avled 1972.

Uttrycket ”Gävle – Cirkusstaden” introducerades 1983 i samband med att en del cirkusrelaterade arrangemang ägde rum i staden. Länsmuseet hade två utställningar: ”Cirkusfamiljer i Gävle” och ”Cirkus i konsten”. I Furuvik anordnades aktiviteter så som ett seminarium om cirkuskonstens framtid, ett cirkuspris instiftades och ett gästspel från Ryssland bjöds in vilket ledde till sommargästspel i Furuvikparken av ryska cirkus under några år framåt.

En sommar fylld med cirkusaktiviteter! Bland annat en stadsvandring med tema ”Cirkusfamiljer i Gävle” ledd av Per Arne Wåhlberg som är författare till böckerna ”Cirkusfamiljer i Gävle” och ”Cirkus i Sverige”.

Dräkter tillhörande La Bella Ingeborg från hennes storhetstid på 20-30-talet har överlämnats till Länsmuseet i Gävle. Museet-personalen blev överlyckliga när det visade sig att en Gävlebo hade bevarat artisten dräkter, som ett minne av henne. Dräkterna finns just nu att skåda i en utställning på Gävle Teater.

Före detta Furuviksbarn går samman och bildar en veteranförening.

Sveriges första gymnasiala cirkusutbildning startade på Vasaskolan i Gävle.

Historiken kring Wullger & Mimmi har idag hunnit passera 23 år, så låt oss ta det från första början.
Året var 1990 och Wullger trädde in i cirkusens värld via Cirkusgymnasiet på Vasaskolan i Gävle.
Efter två års jonglerande , klev han våren 1992 ut i artistvärlden för att möta sin publik.
Redan samma höst påbörjar Mimmi sin utbildning, även hon på Cirkusgymnasiet. Dock så nöjde hon sig inte med de tre år som erbjöds, utan begav sig efter detta till Paris för ytterligare två år på cirkushögskola!

Under Mimmis tid som student, provade sig Wullger fram i olika cirkus/varietégrupper runt i vårt avlånga land. När Sverige inte längre räckte till, tog han tillsammans med en akrobatgrupp från Göteborg sin kappsäck och drog till Korea & Japan.
Väl hemma igen passade det sig inte bättre än att de båda hamnade på samma uppdrag, denna gång i grannlandet Norge. En busslast full med cirkusartister på turné för ett reklamjippo. Ett överbokat hotell och en sen ankomst, gjorde sig inte bättre än att Wullger & Mimmi plötsligt blev rumskompisar. Efter lite smidande av planer så var succén ett faktum……
Clownduon ”Wullger & Mimmi” var född!

Mimmi som fortfarande hade några veckor kvar på sin utbildning i Paris, åkte tillbaka till Frankrike och hämtade sitt bohag. Hösten 1997 föddes första föreställningen, och sen dess har det bara rullat med över tusentalet genomförda föreställningar.

Under de senaste 23 åren har de turnerat runt hela norden med motivet att få varje unge de möter att skratta. Nu för tiden försöker de hålla sig inom Sveriges gränser då även familjen kräver sitt.
Ja, den där hösten -97 blev Wullger & Mimmi även ett par privat och är idag gifta och har tre miniatyrclowner att ta hand om. Wilmer 10 år, Molly 15 år samt Fabian 18 år som redan flyttat hemifrån för att studera vid en musikalutbildning i Lund.
Basen till allt hittar man i den lilla byn Trödje norr om Gävle, där de även har sitt kontor stående på gården. Här hittar man även en replokal samt kostym & rekvisitaförråd.

Som Gävlebo kommer man under 2020 bland annat kunna träffa Wullger & Mimmi på Järnvägsmuseets ”Påsktåget” i april samt i Furuviksparken från Midsommar fram till augusti.
Under hösten bjuds det även på en föreställning på en teater nära dig….

Ps. Wullger & Mimmi heter egentligen Weine & Malin Pernersten, men det är en helt annan historia!

Följ Wullger & Mimmi på deras Facebooksida för mer information.

Vazir Varieté är en varieté-grupp från Gävle som arbetar med att förnya och utveckla varietékonsten. Gruppen bildades 1992 av fyra tidigare elever vid Vasaskolan i nämnda stad, Niklas Folkegård, Karl O Wedin, Tobias Törnell och Bobo Persson. Vazir har sedan starten turnerat med totalt cirka tjugo egna varietéproduktioner, samt medverkat i bland annat TV och i filmen Lilla Jönssonligan på styva linan.

Johan Wellton är grundare av produktionshuset Fabriken i Gävle, som startades 2002, samt initiativtagare till Cirkusstaden Gävle (Kulturföreningen för utveckling av Gatuvarieté & Cirkuskonst) som grundades 2004. 2006 startade Johan Wellton, i samarbete med Cirkusstaden Gävle, showkonceptet Varieté Royale, då under namnet ”Johan Wellton & Friends”.

Länsmuseet i Gävle lyfter fram cirkustema i en nyöppnad utställning. Utställningen vänder sig med sin pedagogik till barn. Detta är både verkstad och utställning och berättar om Gävles stolta cirkustraditioner. Utställningen är uppbyggd på La Bella Ingeborgs liv som cirkusartist.

Cirkusgatan i Gävle startar och är en del i det årligen återkommande arrangemanget Å-Draget, alltid första helgen i september.

Cirkus blir ett kursämne på Kulturskolan. Läs mer om kursen.

År 2010 fick Furuviksbarnen besked om att ett uppehåll skulle ske men att verksamheten skulle fortsätta nästa säsong. 2011 fick barnen besked om att verksamheten lägger ner helt.

Cirkusutbildningen som har varit igång sedan 1988 lägger ner 2017.

Det finns en förteckning över vilka djur som inte får visas på cirkus i Sverige. Januari 2019 uppdaterades listan med elefanter och sjölejon. De övriga djuren som inte får visas på cirkus är: apor, rovdjur (tamhund och tamkatt är undantagna och får visas), säldjur, noshörningar, flodhästar, hjortdjur (renar är undantagna och får visas), giraffer, kängurun, rovfåglar, strutsfåglar och krokodildjur.

Här kan du läsa mer på Jordbruksverkets hemsida

Projektet Cirkus 2020 uppmärksammas och tas fram av Gävle kommun.